När ett armband säger det man vill säga

Ja alltså, vart tog jag vägen? Jag är kvar här! Precis här där jag nästan alltid är, i min säng. Sedan förra inlägget har det hunnit bli nytt år och jag har spenderat den senaste vecka tillsammans med Fredrik. Han har varit ledig så vi har mest myst och tittat på Netflix och spelat tv-spel. I helgen bowlade vi med hans familj och igår var vi på bio och såg Hundraåringen! Det var väldigt roligt!

Jag minns inte om jag har nämnt att jag går på jobbcoachning men det gör jag i alla fall. Arbetsförmedlingen har skickat iväg mig på något som än så länge känns ganska trist och oorganiserat och tråkigt. Men jag ska ge det några dagar och se vart det leder, men helst vill jag praktisera så att jag kan få erfarenhet och söka fler jobb. Så det är det jag fokuserar mest på. 

Förra veckan gick Fredrik och jag en promenad och hamnade på kyrkogården. Vi vinkade till våra farföräldrar som ligger där och fotograferade lite. Det här armbandet hittade vi bland alla blommor på minneslunden. Tyckte det låg så himla fint där och jag kan tänka mig att många anhöriga vill säga precis det som armbandet säger. Inklusive Fredrik och jag.